AnnMaris egna sida

Har en massa utstansade dies så idag har jag börjat sortera alla i olika kategorier. Oj vad många jag hade. På fotot är det långt ifrån allt.

Satt och bläddrade i Scrappiz galleri på em och hamnade i den  "känsliga"´mappen. Många LOs som berörde på ett eller annat sätt. Var tvungen att ge mig iväg till kyrkogården och försöka hitta min kollegas barns grav. Hittade den efter mycker letande. När jag väl var framme så bara strömmade tårarna ner. Minnen kom tillbaka från när min syster miste sin lilla flicka. Kan fortfarande höra henns förtvivlan när hon ringde och berättade att de höll på att förlora Sofie. Och där satt jag 30 mil bort :-(
Den här graven var full med blommor i rosa och vitt. Vackra hjärtan och kransar. Även en söt liten blomtavla ala Kitty med rosa rosor fanns det också.
Det är bara så orättvist i världen. Alla vuxna som sätter hur många barn som helst till värden och skiter i dom från första stunden. Medan vissa inte vill något hellre än att få bli föräldrar men inte lyckas. Alla barn som aldeles förtidigt får lämna sin familj till ett liv i Nangijala. Man kan inte annat än gråta. :-(